MaxJerneck och Daniel Suhonen på Katalys har skrivit ett fantastiskt viktigt inlägg i Euro- och statsbudget-debatten. Otroligt bra jobbat och mycket viktigt att vi har vettiga röster som når ut till morgontidningarnas debattsidor.
Jag kritiserar ofta tweets och artiklar av de som egentligen strävar mot bra saker, som t.ex. en mer expansiv finanspolitik, när jag tycker att de använder felaktiga argument. De felaktiga argumenten grundar sig oftast i okunskap men ibland i en tro att läsarna inte är redo eller mottagliga för sanningen. Jag anser att även denna text innehåller sådana felaktigheter och vill därför belysa det jag anser är tokigt, trots min beundran för författarna.
Jag gillar och respekterar Max Jerneck och Daniel Suhonen, de är båda utan tvekan mina intellektuella övermän, de lider inte av kunskapsbrist, och de för en viktig kamp. Men jag håller inte med författarna om det pedagogiska greppet (?) att hålla fast vid narrativet att svenska staten lånar SEK för att finansiera sitt spenderande.
En stat som ger ut sin egen valuta kan inte låna i sin egen valuta
Staten ger visserligen ut värdepapper, men de fyller naturligtvis ingen finansieringsfunktion för en stat som ger ut sin egen valuta. På samma sätt som att, enligt artikelförfattarna, staten alltid kan betala ränta på statsobligationer, kan staten alltid betala för allt annat som är till salu i SEK utan finansiering i form av obligationer. Naturligtvis.
Värdepapperna köps av privata sektorn med SEK som staten redan har skapat genom att spendera in dem i ekonomin. Det är det enda sättet det logiskt kan fungera på utan falskmyntare. (Statliga VP köps på förstahandsmarknaden med reserver, och bara staten kan skapa reserver (Riksbankspengar)).
Förutom att det är tekniskt felaktigt, så ligger narrativet att staten måste låna för nära narrativet om "skattebetalarnas pengar" för min smak. Om staten är beroende av lån för att finansiera sina behov, så är den väl också beroende av skatter för finansiering? Alltså är vi beroende av de som tjänar mycket pengar och betalar mycket skatter för att finansiera välfärd och lata snyltare. Nej, varken lån eller skatter finansierar staten är det riktiga svaret.
Det är inte förmågan att betala ränta på statsobligationer eller att kunna köpa våra egna obligationer som möjliggör en självständig finanspolitik, utan det är statusen som valutautgivare som gör detta. Svenska staten kan, så länge den ger ut sin egen valuta, SEK, alltid betala för allt som är till salu i SEK. En valutautgivare kan däremot inte låna i sin egen valuta - inte på något meningsfullt sätt. Vem skulle den låna av?
Går vi med i Euron så skulle vi inte längre ge ut vår egen valuta, utan faktiskt behöva sälja obligationer för att få in Euro för att kunna spendera. Då skulle vi låna på riktigt och villkoren skulle ytterst styras av EU/ECB. Hamnar vi i en situation där varken privata sektorn eller ECB vill låna ut Euro till oss utan hutlösa villkor så sitter vi i skiten.
Monetärt suveräna stater som erbjuder ränta på reserver (som Sverige) behöver inte ge ut statsobligationer alls för att kunna föra en expansiv finanspolitik. Staten spenderar först och ger frivilligt ut obligationer sen. Obligationerna är, förutsatt ränta på reserver, endast ett investeringserbjudande till privata sektorn.
Den svaga kronan
Mekanismerna på valutamarknaderna är ökänt komplexa. De som tvärsäkert diagnostiserar vår svaga SEK med det en ena eller det andra har nästan helt säkert fel. Vi känner helt enkelt inte till några modeller som beskriver fx-rörelser på ett träffsäkert sätt, i alla fall inte på kort och medellång sikt.
Kronan är nog svag nu. Men hur svag? Jag tror att det finns en tendens att ta i vid utvärdering av detta. Jämför man med PPP har SEK länge varit kraftigt övervärderad (under den period som Euro-ivrarna använder som basår för jämförelse).
Källa: https://data.oecd.org/
Det som är klart är att handel och direktinvesteringar inte mäktar rubba spekulationstryck. Som jag förstått det är direktinvesteringar på rekordnivåer. Att Sverige är billigt att investera i nu bör vara en anledning. Men det är spekulationshandeln som sätter växelkursen. Spekulationsflöden står för i storleksordningen 90-98% av valutahandeln. Jag tror inte fler statsobligationer skulle förändra spekulationshandlarnas syn på vilken håll växelkursen kommer röra sig och hur de bäst tror att de ska tjäna pengar.
Statsobligationer är inte enda lösningen på att kunna erbjuda utländska investerare möjlighet att hålla SEK riskfritt
Om man ändå tror att möjligheten för placerare att hålla SEK till riskfri ränta är det som skulle stärka valutan, så kan det lösas utan högre statsskuld eller mer obligationer genom att göra den statliga insättningsgarantin obegränsad. Det är ju i stort sett det ett statspapper är - ett statligt garanterat sparalternativ. Utländska investerare kan då helt enkelt hålla SEK på ett statligt garanterat bankkonto.
Jag håller med artikelförfattarna om att både riktiga och upplevda risker i svensk ekonomi påverkar spekulationshandlarnas positioner. En trygg och växande ekonomin skulle antagligen minska volatiliteten i växelkursen. Detta fås genom ökat statligt spenderande. Låg statsskuld innebär inte "sunda statsfinanser", utan leder till hög privat skuldsättning och därmed hög risk.
Jag är också helt överens med författarna att Sverige ska hålla sig utanför Euron och att staten måste börja spendera mera. Det finns en enorm potential i en fiatvaluta för den som vet att använda den. SEK är gratis för svenska staten men tiden är dyr. Varje år vi inte investerar för framtiden är ett förlorat år som inte kommer tillbaka.
Det är ett lättare jobb att med ökad kunskap och demokrati åstadkomma förändring i Sverige för Sverige än att övertyga EUs mäktiga länder, politiker och teknokrater att driva en politik som är bra för Sverige. För många andra, starka(re), intressen spelar in.
Comments