Ett helt galet vårtecken
Våren är äntligen här, och med den kommer vårproppen, dvs. regeringens ekonomiska vårproposition.
Ordet äntligen får man dock inte på tungan när man tänker på vårproppen. I stället är det ett annat ord som dyker upp i huvudet: vanvett.
Vårproppen – som ska lämnas till riksdagen senast den 15 april varje år – innehåller regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Riktlinjernas syfte är att ange politikens inriktning inför budgetpropositionen, som ska lämnas till riksdagen i september.
Foto: Maja Suslin
Vårproppen ligger just nu på riksdagens bord. Debatt och beslut är planerade till den 18 juni.
I vårproppen breder vanvettet ut sig. Den som har förstått något om vad pengar är och vad staten kan göra med pengar, dvs. har lärt sig något av det som modern penningteori (MMT) har att lära ut, häpnar över de påståenden som förs fram. Slutsatsen som man måste dra är skrämmande: de som styr Sverige vet inte hur pengar fungerar, och har därför inte förutsättningar att förstå hur statens ekonomi kan eller bör skötas.
Vanvettet finns med från första början. Redan på sidan 7 – under rubriken ”Politiska utgångspunkter” – skriver statsminister Ulf Kristersson och finansminister Elisabeth Svantesson på regeringens vägnar följande.
”Sverige går igenom en ekonomisk vinter med svag BNP-utveckling och stigande arbetslöshet. Ökade kostnader och höjda räntor till följd av de gångna årens höga inflation har tryckt ner tillväxten, pressat upp arbetslösheten och satt såväl hushåll och företag som välfärden under ekonomisk press.”
Vanvettet flödar fram. Regeringen förstår inte att det är den egna ekonomiska politiken – en åtstramningspolitik där statliga budgetunderskott ska undvikas så långt det bara går – som har skapat ekonomisk vinter.
Att låta folk gå arbetslösa är ett politiskt val. En stat som Sverige – som ger ut sin egen valuta – kan alltid köpa allt som finns till salu i statens valuta. Svenska staten kan därför alltid betala löner i svenska kronor åt alla som är beredda att arbeta för en sådan lön. Om staten gjorde det så skulle arbetslösheten sjunka dramatiskt och tillväxten vända uppåt. Även BNP-utvecklingen – tillväxten – är därför något som regeringen har ett direkt politiskt inflytande över. Regeringen borde skriva att det är den själv som har låtit tillväxten sjunka och arbetslösheten stiga. Att den själv – genom sin egen politik – har satt hushåll och företag under ekonomisk press.
Foto: Jonas Ekströmer
Riksbanken klarar inte av sitt jobb, säger regeringen
Firma Svantesson & Kristersson fortsätter sedan så här, på sidan 8 i vårproppen:
”Inflationsbekämpning har därför hittills varit regeringens främsta prioritering i den ekonomiska politiken. En kombination av återhållsam finanspolitik, åtstramande penningpolitik och en ansvarstagande avtalsrörelse ger nu resultat.”
Vanvettet väller fram. Kristersson och Svantesson underkänner i dessa rader hela det institutionella ramverket för den ekonomiska politiken. Det ramverk som regeringspartierna, och alla andra partier i riksdagen för den delen, har skapat.
Det är ju Riksbanken som har fått i uppdrag att bekämpa inflationen, vilket sätts på pränt i riksbankslagen (2 kap. 1 §). Det Kristersson och Svantesson säger är dock att Riksbanken inte klarar av denna uppgift. Regeringen måste – skriver den själv – ha Riksbankens uppgift, dvs. inflationsbekämpning, som sin främsta prioritering.
Den som har förkovrat sig något i modern penningteori vet i och för sig att Kristersson och Svantesson – utan att förstå det själva – har rätt. Den traditionella uppdelningen mellan penning- och finanspolitik, den behöver skrotas. Finanspolitiken – utgifterna och skatterna i statsbudgeten – är förmodligen det viktigaste verktyget för att bekämpa inflationen. Riksbankens ränteverktyg räcker inte till. Vanvettet här, det består i att Svantesson och Kristersson, omedvetet men öppet, erkänner att det institutionella ramverk som försvaras av dem och hela regeringen inte duger.
Och så har vi det här med resultat. Ja, regeringens politik ger resultat. Arbetslösheten steg i mars till 8,3 procent. Är du nöjd, Svantesson?
Vanvett.
Och för att verkligen banka in budskapet fortsätter regeringen så här, på samma sida.
”Inflationsbekämpningen har inte lyckats förrän inflationen har stabiliserats runt inflationsmålet. Det vilar fortsatt ett brett ansvar på flera aktörer för att nå dit, på såväl Riksbanken och regeringen som t.ex. arbetsmarknadens parter.”
Riksbanken klarar inte den uppgift som vi har gett den, upprepar firma Kristersson & Svantesson. För att lösa den uppgiften behöver regeringen hjälpa till, liksom alla Sveriges löntagare. De har rätt i att Riksbanken inte klarar av sin uppgift, men utan att förstå det. Det är vanvett.
Arbetslöshetslinjen ska gälla, säger regeringen
Regeringen erkänner att hög arbetslöshet kommer att råda framöver. Kristersson och Svantesson kan dock inte se sin egen roll i detta. Det förstår man när man läser följande, återigen på sidan 8 i vårproppen.
”På grund av lågkonjunkturen väntas antalet arbetslösa öka med omkring 40 000 personer i år. De som sedan tidigare står utanför arbetsmarknaden kommer i det läget att få det ännu svårare att hitta arbete. Först och främst bör detta mötas med utbildningsinsatser för att bättre rusta arbetssökande. Samtidigt behöver de strukturella problemen på arbetsmarknaden åtgärdas. Det handlar inte minst om att förstärka drivkrafterna till arbete och självförsörjning. Regeringen fortsätter därför arbetet med att återupprätta arbetslinjen i Sverige.”
Vanvettet forsar fram. Om statens utgifter inte är tillräckligt stora så kommer det inte att finnas tillräcklig efterfrågan på arbetskraft i samhällsekonomin. Det innebär att det kommer att finnas arbetslöshet. Firma Kristersson & Svantesson skriver dock sin vårpropp som om de saknade allt inflytande över arbetslöshetens utveckling. De tycks mena att ”förstärkta drivkrafter till arbete och självförsörjning” kommer att skapa den efterfrågan på arbetskraft som regeringen vägrar skapa. Helt utan ironi kallar de skapandet av arbetslöshet för ”arbetslinjen”.
Det är vanvett.
Foto: Joey Abrait
Staten måste samla in de pengar som den själv ger ut för att kunna betala, säger regeringen
Svantesson och Kristersson vet inte vad pengar är eller varifrån de kommer. Det framgår tydligt när de skriver så här om välfärdens finansiering på sidan 9 i vårproppen.
”Att Sverige har en hög andel individer som arbetar och är självförsörjande är en förutsättning för en gemensamt finansierad välfärd.”
Svantesson och Kristersson säger det inte rakt ut, men budskapet till läsaren är att det måste finnas skattebetalare för att det ska kunna finnas välfärd. Staten måste först ta emot inbetalningar av skatt, först därefter kan den betala för välfärden.
Vanvett, återigen. Svantesson och Kristersson har inte förstått vad modern penningteori försöker lära oss. Staten ger ut valutan, skapar pengarna. Innan svenska staten har betalat ut svenska kronor kan den inte ta emot betalningar av svenska kronor. Det är därför inte skatteinbetalningar som finansierar välfärden.
Men firma Svantesson & Kristersson förstår inte varifrån pengar kommer. Det blir plågsamt tydligt när man läser vidare, på sidan 10 i vårproppen.
”Skatterna ska finansiera offentliga utgifter på ett robust och rättssäkert sätt samtidigt som de ska skapa goda förutsättningar för hög sysselsättning och tillväxt.”
Vanvettet – vanföreställningen att skatterna finansierar offentliga utgifter – står här helt naket.
Staten måste låna pengar trots att den själv ger ut dem, påstår regeringen
Om skatteinbetalningarna till staten inte är lika stora som statens utgifter, då måste staten låna pengar. Det säger inte Svantesson och Kristersson rakt ut, men det framgår när de skriver så här, återigen på sidan 10 i vårproppen.
”Länder med starka offentliga finanser klarar att prioritera tillväxtinvesteringar också i dåliga tider. Sverige har en låg statsskuld och starka offentliga finanser, vilket ger utrymme för ytterligare investeringar för högre tillväxt. Därför är ordning och reda i statens finanser centralt.”
Vanvett, återigen. Varför skulle det spela någon roll för staten, som skapar pengarna, hur mycket statsobligationer som den tidigare har gett ut (det som kallas statsskulden) när den bestämmer hur stora dess utgifter ska vara? Om staten vill öka sina utgifter så gör den det. Staten kommer aldrig få slut på pengarna, eftersom den när som helst kan skapa fler. Det betyder att den som gör affärer med staten med statens egna pengar alltid kommer att få betalt. Det spelar ingen som helst roll om det råder ”ordning och reda i statens finanser” eller inte.
Vanvettet i vårproppen, det förekommer minst lika rikligt som vårens grönska. Och det är sorgligt, för om de som styr inte vet vad de gör, så drabbar det oss alla.
Comments