Riksbanken vet nog inte vad pengar är

För när den försöker förklara så går det inte särskilt bra

Riksbanken är Sveriges centralbank. Det betyder många saker, men det som Riksbanken gör som är mest synligt för alla är att den ger ut våra pengar. På hundralappen – bredvid Greta Garbos porträtt – finns orden ”Sveriges riksbank” att läsa.

Riksbanken skapar alltså pengar, trycker sedlar och stansar mynt. Då borde det väl vara en självklarhet att den vet vad pengar är? 

Ja, det borde det såklart. Men hur är det? Vad vet Riksbanken om vad pengar är?

På sin hemsida gör Riksbanken ett försök att svara på vad pengar är för något och varifrån de kommer. Det försöket säger tyvärr en del om de föreställningar om pengar som dominerar bland tjänstemännen på Riksbanken. Tyvärr är det nog så illa att Riksbanken inte riktigt vet vad vilket svaret på frågan är.

Det finns ett hemligt kontrakt om pengarna, säger Riksbanken

”Pengar är vad medborgarna i ett samhälle kommer överens om att pengar ska vara.”

Så inleder Riksbanken sin förklaring av vad pengar är. 

Stämmer det? Har vi ett kontrakt någonstans i någon form (skriftligt, muntligt, under­förstått) med miljontals underskrifter (eller samtycken av annat slag) där med­borgarna i Sverige lovar varandra att acceptera svenska kronor som betalningsmedel? För i Sverige är det ju svenska kronor som är pengarna. Det som vi tydligen, om man får tro Riks­banken, är det som vi i Sverige har kommit överens om att pengar ska vara.

För att kontraktet ska kunna ge oss pengar så måste det innehålla tre villkor, skriver Riksbanken sedan. Här kommer det första.

”Alla priser på varor och tjänster ska uttryckas i den enhet som vi definierar som pengar så att vi enkelt kan jämföra vad olika saker kostar. I Sverige är enheten "svensk krona".

I Sverige måste alla alltså lova varandra att inte uttrycka priser i någon annan enhet än svenska kronor och ören. Är det någon som vet när hen gav det löftet? Bryter man mot löftet om man lägger ut en spjälsäng på Blocket och anger priset i euro eller dollar? Ingen närmare förklaring lämnas i det Riksbanken skriver.

Riksbanken fortsätter med det andra villkoret som tydligen finns i vårt samhälls­omspännande kontrakt.

”Pengars värde vilar på allmänhetens förtroende. Det som vi valt som pengar ska fungera som värdebevarare, det vill säga pengarnas värde ska vara stabilt över tid. Det gör det möjligt för oss att konsumera direkt eller spara pengar och konsumera vid ett senare tillfälle.”

Tydligen har vi alla samhällsmedborgare som undertecknat kontraktet om pengarna ansett att sedlarna och mynten i plånboken och siffrorna i mobilen uppfyller villkoret att vara en stabil värdebevarare. Är det papperet i sedlarna, metallen i mynten eller drift­säker­heten hos de datorer där siffrorna på kontot finns lagrade som gör pengarnas värde stabilt? Man hittar inget svar på den frågan heller i Riksbankens text.

Ett villkor kvar, som Riksbanken uttrycker så här.

”Pengarna behöver fungera som betalningsmedel, vilket betyder att alla som vi vill göra affärer med måste acceptera pengarna som betalning. Det kan betyda att definitionen av pengar gäller för ett visst land eller område.”

I det samhällsomspännande kontraktet har vi alltså inte bara lovat varandra att uttrycka alla priser i kronor och ören – eller dollar och cent om vi bodde i USA, eller pund och pence om vi bodde i Storbritannien. Vi har också lovat varandra att alltid ta emot kronor och ören som betalning. Bryter man mot det kontraktsvillkoret om man inte bara bjuder ut en spjälsäng till försäljning på Blocket mot betalning i euro, utan sedan också lämnar ifrån sig spjälsängen i utbyte mot euro? Ingen antydan till svar finns i Riksbankens text.

Vårt svenska samhällsomspännande kontrakt verkar också innehålla en sådan klausul om begränsad geografisk giltighet som Riksbanken nämner. Om vi åker utomlands så använder vi ju glatt dollar, euro, baht och andra valutor för att betala med. Den svensk som säsongsarbetar som skidlärare i schweiziska alperna brukar nog accep­tera att få betalt i schweizerfranc. Men det kanske inte strider mot kontraktet, om förpliktelsen att ta emot kronor som betalning bara gäller i Sverige.

Riksbanken berättar sagor – nu till verkligheten

Kan det besynnerliga och närmast magiska kontrakt som Riksbanken talar om verkligen finnas?

Nej, det kan det inte. Svaren på frågorna om pengars väsen och ursprung är mycket rakare och enklare.

Sanningen är att svenska kronor kommer från svenska staten, som är kronornas ut­givare. Riksbanken, som är en del av staten, är lika blind inför detta faktum som guld­fisken är blind inför det vatten den simmar i.

Om Riksbanken såg klarare, så skulle den berätta för oss att pengarna i sig är i princip värdelösa. Våra sedlar, mynt och digitala siffror i mobilen kan inte ”fungera som värde­bevarare” (det andra villkoret i det påstådda kontraktet) utan statens hjälp. Pengarnas värde kommer sig av att staten kräver att alla – eller nästan alla – ska betala skatter och avgifter till den, och då använda just de pengar som staten har gett ut. 

Alla – eller nästan alla – har därmed användning för pengarna som staten ger ut och accepterar pengarna som betalningsmedel (det tredje villkoret i det samhälls­omspännande kontrakt som bara finns i Riksbankens fantasi) i utbyte mot varor och tjänster. Eftersom alla – eller nästan alla – är beredda att ta emot statens pengar som betalning är det bekvämt och effektivt att uttrycka priserna i de pengarna (det första villkoret i det påhittade kontraktet).

När Riksbanken beskriver forntiden, då berättar den sagor

När Riksbanken gör en liten historisk exposé i sin text, och skriver att människor under årens lopp använt alla möjliga föremål som betalningsmedel – snäckor, stora stenar, guldföremål och ädla metaller är exempel som nämns – blottar vår centralbank på nytt hur blind den är inför statens roll som utgivare av pengar. 

Var snäckorna och guldföremålen en valuta? Var de något man bytte till sig oberoende av deras värde som bruksföremål? Uppfyllde snäckorna och guldföremålen – som Riksbanken berättar var pengar en gång i tiden – Riksbankens egen definition av vad pengar är? Var alla eller nästan alla beredda att emot dem som betalning? Angavs ”alla priser på varor och tjänster” i snäckor eller stora stenar?

Hade de samhällen där snäckor och stora stenar användes i varuutbytet ens en penning­baserad ekonomi? Fanns det någon stat?

Det är högst tveksamt om det går att svara ja på dessa frågor om snäckorna och de stora stenarna och de samhällen där de användes som betalningsmedel. Det går däremot bra att göra det när det gäller de sedlar och mynt och siffror i mobilen som vi använder daglig­dags, och när det gäller vårt samhälle idag.  

Ändå klumpar Riksbanken ihop samtidens sedlar, mynt och siffror i mobilen med snäckor, guldföremål och stora stenar från en annan tid. Därför måste man ställa frågan om Riksbanken vet vad pengar är.

När Riksbanken beskriver samtiden, då är sagan som bortblåst

När man kommer längre fram i texten, och Riksbanken börjar beskriva de pengar som finns idag, tycks den dock ha lämnat sagornas värld och landat i verkligheten. 

Plötsligt erkänner Riksbanken att ”centralbankspengar är svenska kronor utgivna av Riks­banken”. Plötsligt tycks pengar inte längre vara ”vad medborgarna i ett samhälle kommer överens om att pengar ska vara” utan det som Riksbanken, dvs. staten, be­stämmer att pengar ska vara. Plötsligt syns inte ett spår av det samhälls­omspän­nande kontraktet med de tre villkoren.

Visst är det bra att Riksbanken mot slutet av sin text faktiskt talar om varifrån pengar kommer. Det sker dock tyvärr på bekostnad av att Riksbankens beskrivning av pengar som helhet blir motsägelsefull och svår att förstå sig på. Å ena sidan er­känner man att pengar idag skapas av staten. Å andra sidan menar man att pengars histo­riska ursprung inte står att finna hos staten, utan att pengar uppkom spontant inom ramen för bytes­ekonomin som resultat en samhällsomspännande överenskommelse. Det hänger inte ihop.

För att få hjälp att förstå pengars väsen och ursprung behöver Riksbanken inte gå längre än sin egen vapensköld. Under de tre kronorna – symbolen för svenska staten – finns två korslagda ymnighetshorn, som flödar över av mynt. De hornen sägs i den grekiska mytologin ha suttit på geten Amalthea, som födde upp guden Zeus. När Zeus ett av hornen på geten gick av började det flöda över av läckerheter och rikedomar.

På samma sätt som ymnighetshornet ur intet skapade rikedom och överflöd, skapar Riksbanken pengar ur intet, ger ut valutan. Det är ingen saga, utan verklighet.

På Riksbankens vapensköld, på ett band som ligger över de två ymnighetshornen, finns också en latinsk sentens skriven: ”hinc robur et securitas”. Här finns stadga och säkerhet, betyder det.

Om Riksbanken förstod sig bättre på pengar, och därmed på vad den själv gör, så skulle den sentensen passa in lite bättre på Riksbankens hemsida.