Replik Laura Hartmans debattartikel i DN 13/2.
Denna replik publicerades ursprungligen som en tråd på X (Twitter).
Laura har såklart rätt i att vi inte ska dra en gräns mellan investeringar och konsumtion. Och hon ställer helt rätt fråga: “Frågan vi borde ställa oss [...] är vilka satsningar som bäst bygger Sverige starkare.”
Men debatten är ju fullkomligt bisarr!
Alla inblandade utgår från att staten är finansierad av skatter och att staten lånar SEK av “den globala kapitalmarknaden”.
Så länge den tron består kommer debatten om ordentliga satsningar på samhällsviktiga funktioner alltid fastna i vad som är långsiktigt hållbart finansiellt - vad som är ansvarsfullt hanterande av vår och våra barns pengar.
(Dvs. vad kommer marknaden kräva för ränta och kommer framtida skatter räcka till räntebetalningarna?)
Vänstern kommer vilja våga mer, och högern kommer vilja vara konservativa. Högern kommer troligtvis vinna, för det är så lätt att relatera till att det är dumt att sätta sig i skuld och att man själv bäst hanterar sina egna pengar.
Innan vi kan diskutera satsningar på samhället på ett intelligent sätt måste vi slå hål på myten om att staten fungerar som ett hushåll eller ett företag som är beroende av intäkter (medborgarnas pengar).
Svenska staten har monopol på att skapa det den kräver som betalning av skatter och statspapper. Av det följer att staten måste spendera innan det finns något att betala skatter med eller köpa statspapper med.
När staten spenderar mer än den tar tillbaka i skatter uppstår en skuld i statens balansräkning. Den motsvaras i icke-statliga sektorn, på öret, av en tillgång - icke-statliga sektorns nettoförmögenhet i SEK, vårt sparande. Det enda staten är skyldig icke-statliga sektorn är att acceptera utestående förmögenhet som betalning av skatter.
Det är denna nettoförmögenhet staten betalar ränta på. Staten har bestämt att de vill att icke-statliga sektorns nettoförmögenhet i SEK ska ligga i statligt garanterade, räntebärande, handlingsbara sparkonton - statspapper. Utestående stock av statspapper är det vi kallar statsskuld.
Staten har alltså först försett icke-statliga sektorn med de SEK som sedan används för att köpa dessa statspapper. Staten spenderar först, genom pengaskapande, och säljer värdepapper sen. Det är alltid pengaskapandet som är statens “finansiering”, inte att sälja statspapper (eller invänta skatter).
Staten låter marknaden bestämma räntan på dessa sparkonton/statspapper.
Staten skulle kunna välja att betala 0% ränta på utestående nettoförmögenhet i SEK. Antingen genom att själv stå beredd att köpa alla statspapper, eller genom att helt sonika sluta erbjuda privata sektorn detta sparalternativ. Att sluta ge ut statspapper.
Staten kan skapa hur mycket SEK som helst utan kostnad. Staten har således alltid råd att betala den ränta den eventuellt frivilligt betalar på utestående nettoförmögenhet i SEK.
Nationalekonomer och politiker! Ni måste sätta er in i hur vårt monetära system fungerar på riktigt. De modeller ni har fått lära er i skolan stämmer inte med verkligheten!
Lägg den lilla tid det tar att få verifierat hur det fungerar. Sluta acceptera era förlegade kunskaper som sanningar.
Jag vet att det är jobbigt för er, för ett antal andra modeller ni har kämpat med att förstå faller också, som dominobrickor. Men är inte sanning och förståelse det viktigaste?
Uppsidan är att ni får en förklaring till varför verkligheten är så motsträvig och aldrig tycks vilja anpassa sig efter era modeller.
Comments